Det var länge sen jag upprörde mina läsare som jag tydligen gjort nu! Kul! Det är ju en av meningarna med min blogg, att väcka lite tankar.
Jonas verkar vara en person som håller stenhårt på integriteten eller kanske han har något att dölja? De flesta som ogillar att vi lever i ett öppet samhälle är de som har en massa skelett i garderoben. Det har vi väl lite till mans i och för sig. Men det som är offentlig handling tycker jag inte man ska bli upprörd över om någon tar del av. Gillar men inte det får man antingen gå in i politiken och jobba för ändrade lagar eller så får man ta sitt pick och pack och flytta till ett land där hemligheterna frodas.
Jag tycker vi ska vara glada för att leva i ett land där medborgarna kan kolla myndighetspersoner och andra så att alla vet att det inte går att gömma sig bakom en hemligstämpel när man har något fuffens att dölja.
Att det sen får som sidoeffekt att man kan kolla hur gamla grannarna är tycker jag är ganska harmlöst.
Vill man som torsk eller sexsäljare sen skydda sig från att bli uppkollad så är det väl bara bra att någon som jag t.ex. upplyser om hur man ser till att inte avslöja de grundfakta man behöver för att kolla vidare.
Nåväl, jag ska snart träffa Katja igen och då ska jag berätta för henne hur hon exponerar sig för den som vill kolla upp henne och hur hon ska göra för att slippa det.
Så sist och slutligen i denna diskussion:
Jag använder inte några uppgifter jag får fram för att göra livet surt för någon. Och det hoppas jag ingen annan gör heller!
Här skriver jag om mina erfarenheter med yrkesarbetande från "Världens äldsta yrke". Det händer att jag kommenterar ditt och datt i debatten om samma ämne också.
torsdagen den 15:e juli 2010
söndagen den 11:e juli 2010
Mer om identitet och avående ministrar.
Nu har jag fått precis den reaktion jag förväntade mig. Både en instämmande nick och en anklagelse att jag skulle vara en stalker som behöver vård.
Anledningen till att jag skrev om det här är bara för att visa hur enkelt det är och att man måste vara försiktig. Om inte annat visar väl Littorinaffären det med önskvärd tydlighet.
Det får väl vara hur det vill med hans "skuld" i den affären, jag tycker naturligtvis att sexköp ska vara lagligt och anser att lagen inte hjälper, snarare stjälper de tjejer som behöver hjälp.
Sen ser jag i och för sig en slags "rättvisa" i att det just är Littorin som får bita i gräset (med 1,3 mille i avgångsvederlag!) eftersom han har varit den som verkställt alla omänskliga "reformer" som ska tvinga cancersjuka, söndervärkta och utslitna människor ut i antingen fattigdom eller att arbeta ihjäl sig om de mot all förmodan får ett jobb så att högerregeringen kan sänka skatterna för honom själv och andra snuskigt rika och friska människor.
Men om nu en sexsäljare har sparat uppgifter i sin dator i 4 år för att nu, troligen mot en skaplig ersättning, ge dem till Aftonbladet så ger det mig ännu mer anledning att vara försiktig.
Jag sparar inte uppgifter om de tjejer jag träffar och jag kollar inte upp alla heller men ibland gör jag det mer som en sport att se om det går. Ibland visar jag dem vad jag fått fram och för det mesta så blir de först förskräckta och lite rädda, sen när jag förklarar att det är för deras egen skull jag gjort det och att jag inte vill de något ont så blir de glada och tacksamma och ser till att skydda sig bättre framöver.
Risken är att mindre nogräknade sexsäljare ser det som ett lönande extraknäck att identifiera sina kunder och sen pressa de på mer pengar utan att behöva sära på benen. Hota att kontakta deras familj, jobb och vänner. Det skulle kunna bli riktigt otrevligt om man inte är försiktig. Nu är nog lyckligtvis den delen av sexsäljarkåren mycket, mycket liten och de allra flesta sätter diskretionen främst.
Hur som helst, jag är ingen stalker. Jag skulle aldrig komma på idén att använda de uppgifter jag kan få fram för att göra någon illa eller tjäna pengar så jag tror inte jag behöver vård för det i alla fall!
Anledningen till att jag skrev om det här är bara för att visa hur enkelt det är och att man måste vara försiktig. Om inte annat visar väl Littorinaffären det med önskvärd tydlighet.
Det får väl vara hur det vill med hans "skuld" i den affären, jag tycker naturligtvis att sexköp ska vara lagligt och anser att lagen inte hjälper, snarare stjälper de tjejer som behöver hjälp.
Sen ser jag i och för sig en slags "rättvisa" i att det just är Littorin som får bita i gräset (med 1,3 mille i avgångsvederlag!) eftersom han har varit den som verkställt alla omänskliga "reformer" som ska tvinga cancersjuka, söndervärkta och utslitna människor ut i antingen fattigdom eller att arbeta ihjäl sig om de mot all förmodan får ett jobb så att högerregeringen kan sänka skatterna för honom själv och andra snuskigt rika och friska människor.
Men om nu en sexsäljare har sparat uppgifter i sin dator i 4 år för att nu, troligen mot en skaplig ersättning, ge dem till Aftonbladet så ger det mig ännu mer anledning att vara försiktig.
Jag sparar inte uppgifter om de tjejer jag träffar och jag kollar inte upp alla heller men ibland gör jag det mer som en sport att se om det går. Ibland visar jag dem vad jag fått fram och för det mesta så blir de först förskräckta och lite rädda, sen när jag förklarar att det är för deras egen skull jag gjort det och att jag inte vill de något ont så blir de glada och tacksamma och ser till att skydda sig bättre framöver.
Risken är att mindre nogräknade sexsäljare ser det som ett lönande extraknäck att identifiera sina kunder och sen pressa de på mer pengar utan att behöva sära på benen. Hota att kontakta deras familj, jobb och vänner. Det skulle kunna bli riktigt otrevligt om man inte är försiktig. Nu är nog lyckligtvis den delen av sexsäljarkåren mycket, mycket liten och de allra flesta sätter diskretionen främst.
Hur som helst, jag är ingen stalker. Jag skulle aldrig komma på idén att använda de uppgifter jag kan få fram för att göra någon illa eller tjäna pengar så jag tror inte jag behöver vård för det i alla fall!
torsdagen den 8:e juli 2010
Identitet och avgående ministrar

Jag tänkte berätta lite om hur lätt det är att hitta uppgifter om folk på nätet och vikten av att skydda sin identitet.
Nu senast när jag träffade Katja i en grannstad roade jag mig med att kolla lite hur enkelt och snabbt det går att ta reda på vem man nyss har träffat.
Katja underlättade det hela genom att ta emot hemma i sin egen lägenhet.
Ja men tänker ni, det är ju bara att läsa på dörren då! Nu hade hon försökt att skydda sig genom att inte ha något namn på dörren. En del andra jag varit hos har tejpat över namnet eller hängt en tidning över det.
Katja hade t.o.m. sett till att hennes namn inte stod på tavlan i trapphuset heller så det gjorde att jag blev ännu mer nyfiken på hur snabbt jag skulle kunna hitta henne.
Adressen vi var på går ju inte att dölja så det var bara att gå in på www.upplysning.se och kolla vilka som var skrivna på den adressen och där fanns några stycken som var i rätt ålder. Jag gick vidare genom att googla på de som stämde i ålder och eftersom de flesta, (inte jag!) finns på facebook idag så dök det upp en länk till facebook på ett av namnen. Klick på den länken och en bild som stämmer dyker upp! Dessutom hade hon sin facebookprofil öppen så det var bara att gå in och läsa om henne där.
Vidare googling på namnet visar att hon inte kommer från den stad vi var i utan en bra bit därifrån.
Varför gör jag så här då? Är jag en stalker som vill kartlägga escorters liv? Nej, så är det inte, däremot vill jag gärna veta vem jag umgås med och om det skulle visa sig att tjejen på något sätt skulle vilja mig något illa, skvallra för polisen t.ex. om de frågar henne, så ska jag ha en del på henne också.
Att jag skriver om det här är också för att varna mina kära läsare och vänner torskar. Tänk er för vad ni själva exponerar för escorten. Tänk t.ex. på att inte parkera bilen så att hon kan se den. En nummerplåt är lika avslöjande som att lägga körkortet på bordet. http://www.transportstyrelsen.se/E-tjanster/Vag/ ger snabbt upplysningar om vem som äger bilen och sen är det raka spåret in på övriga upplysningar. Visserligen behöver man en fax för att få personupplysningar från transportstyrelsen.
Ta heller inte hem en escort förrän ni har blivit riktigt bekanta och kan lita på varandra.
En annan sak jag roat mig med är att kolla lite hur escorter gör med sina inkomster. En del hävdar att de deklarerar sina inkomster och betalar skatt. Jag kan säga att det stämmer inte, de flesta har en mycket modest inkomst deklarerad men påfallande ofta skapliga inkomster från kapital vilket tyder på att de placerar sina inkomster klokt i alla fall.
Hur kollar man inkomst då? Ja, har man tagit reda på identitet går det bra att fråga på www.ratsit.se men då går det ut en sk. omfrågandekopia så escorten får reda på att just ni frågat och därmed avslöjar ni er identitet vilket inte är så bra. Där framgår det också om personen har något företag registrerat på sig och om hon/han är gift eller inte och med vem. Finns det företag kan man gå vidare till www.allabolag.se och kolla vad företaget sysslar med och om det går bra. Dvs om det är ett aktiebolag, är det en enskild firma får man inte så mycket uppgifter där.
Det finns alternativ till ratsit om man vill veta inkomsten, http://www.extrakoll.se/ är en SMS-tjänst som inte lämnar några spår. Sen är inkomstdeklarationen ett offentligt handling så det är bara att knalla in på närmaste skattekontor och lämna fram personnumret på den ni vill veta något om. Då går det inte ut någon omfrågandekopia och ni behöver inte berätta vem ni är och varför ni vill veta det.
Det som tidningarna varit fulla av de senaste dagarna, arbetmarknadsminister Sven Otto Littorins plötsliga avgång och Aftonbladets avslöjande att de hade frågor om ett brott begånget 2006 med fängelse på straffskalan, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7434805.ab får ju mig och många andra att fundera på vad det är för brott AB fått nys om och vem som tipsat de om det.
Misstanken att det handlar om sexköp ligger snubblande nära med tanke på Littorins stormiga äktenskap, skilsmässa och tydliga intresse för yngre kvinnor. Plus att locket lades på med blixtens hastighet från statsministern. Spekulationerna svämmar naturligtvis över på t.ex. Flashback https://www.flashback.org/t414167
Om det nu är så att han har köpt lite sex av någon tjej i Stockholm, vilket jag naturligtvis unnar honom och tycker att ingen har med att göra, så är ju chansen stor att det är just den tjejen som tipsat Aftonbladet och visat mejl och annat i sin dator från Sven Otto för att kanske tjäna en hacka.
I hans fall är det ju svårt att skydda sin identitet när man är en offentlig person och dessutom minister, men tänk på det mina vänner att inte exponera er.
Använd kontantkort, oreggat naturligtvis. Mejla inte med er ordinarie mejladress och absout inte från jobbet. Använd helst en anonym proxy så att inte er IP-adress finns i headern på era mejl. Googla på freeproxy och välj en som funkar eller skaffa ett abonnemang hos någon tjänst. Spara ingenting på er dator som kan användas emot er. Det är illa nog att det har funnits där och ni raderat. Kom ihåg att inte bara slänga dokument och mejl i den elektroniska papperskorgen utan radera ordentligt. Skift-Delete i Outlook och utforskaren alternativt töm papperskorgen. Det går alldeles utmärkt att återskapa både mejl och MSN konversationer om man verkligen vill trots det, men då sitter ni nog redan i skiten om det gått så långt att polisen beslagtagit datorn.
Att jag har berättat om här hur man tar reda på uppgifter om en person är fullt lagligt och helt öppna källor på internet. Naturligtvis finns det ytterligare register att rota i om man har kontakter och intresse av det, men syftet med att jag skriver om det är att jag vill att både escorter och torskar är lite försiktiga med sina identiteter så att ni inte råkar i tråkigheter.
Etiketter:
identitet,
ratsit,
Sven Otto Littorin
| Reaktioner: |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)